Like a fucking kid on christmas morning.
Av en slump hittar jag en artikel i DN som var positiv till att diskutera förbudet mot cannabis,
människan som skrev den hade insett att förbudet har varit ett större problem än själva
bruket/missbruket i Sverige.
Sveriges narkotikapolitik är bland dem mest repressiva.
Gissa vilka sköna länder vi delar säng med? Kina, Nordkorea, etc etc
Här länken folks:
Avdelningen som avkunnar det jag var mest intresserad av är stycket längst ner.
Men allt var bra skrivet och flowet i texten tyder på bra författarskap.
EU kommer med all säkerhet att nyansera bilden snart. och eftersom vi är med i just EU,
så har ju Sverige med Sofia Modigh i spetsen inget val.
Har starka funderingar på att göra något vettigt med min aktivism.
Jag är rätt så rapp i käften när jag har koll på ämnet i fråga.
Mitt driv när jag vet att jag har rätt.
Och sist men inte minst, mina många långa år med "självstudier" i ämnet.
Jag menar, jag har rökt oerhörda mängder cannabis, jag har haft att göra med polis,
och hela rättsapparaten, socialtjänsten och behandlingar.
Så jag har ju en klar fördel gentemot mina kombattanter då de enbart läst de dem pratar om.
(Oftast, men annars skulle de ALDRIG debattera emot mig)
Jag vill inte skriva om livet i stort i fortsättningen tror jag. Allt känns så plastigt och konstigt.
Älskar de jag älskar mest.
Kommentarer
Trackback
